konstigt...

Ibland är det så konstigt. Personer man knappt känner hjälper en när man har ramlat. Skrattar inte när man sitter där i skiten. Jag pratade med en pojke, han försökte lösa mina problem. Jag träffar honom knappt. Jag kom på mig själv. Jag satt och skrev om mitt liv, om mitt sexliv med en pojk. Jag känner honom inte, det var skönt. ibland är det så konstigt.
Ibland är det så konstigt. Någon man borde älska är en total främling. Förstår inte. Någon man har kännt hela livet vet ingenting. Satte mig i bilen och insåg, vi har inget gemensamt. Inget mer än gener. Skriker på den man borde avguda. Ibland är det så konstigt.
Ibland är det så konstigt. Den man är kär i är man inte kär i. Man älskar någon. Djupt. _Jag klarar mig inte utan honom, ändå är jag inte kär. Jag älskar. En pojk, så mycket känslor. Vad heter känslan? Ibland är det så konstigt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0