LiiteUdda

det är konstigt hur tydliga minnen man kan ha av vissa saker. När jag var yngre dog en släkting till mig, canser. JAg minns exakt hur det var. Vi satt i bilen, på väg till sommarstället, vi hade vart på Astrid Lindgrens värld. JAg och min bror satt och bråkade i baksätet. Det ringde i mammas mobil, hon bad oss vara tysta. Jag kommer inte ihåg vad hon sa i telefonen men jag visste direkt, kände det på mig. Tårarna började rinna, de strömmade ner. När vi kom fram rusade jag in på rummet, och bara grät. Jag grät och grät, det var så orättvist! Det var väll bara gammla människor, människor som levt ett långt lyckligt liv, som dog? uppenbarligen inte... Detta är ett av det starkaste minnen jag har, det är konstigt, döden har sån stor inverkan på oss.