Tomt

En konstig känsa tränger sig på. Tomhet. Jag har tillbringat min sommar i den skogen. Nu är det slut. Det är den bästa platsen jag vet. Jag vet alla kisseställen, alla taggbuskar, alla hallonställen. Där har jag ätit, sovit, kräkts, skrattat, gråtit. Jag lever där. Skönt att slippa. Men ändå. Jag älskar det stället! Det är över nu. Slut, finito. Tomheten tränger sig på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0