Något speciellt
En gång för länge sedan, runt mitten av augusti (16e augusti 2010) började 44 helt olika personer i samma klass på en liten ö. Vissa kände någon, andra kände ingen.
De lärde känna varandra mer och mer, efter två månader åkte de iväg. De åkte iväg på den resa dem alla hade väntat på, de förutfattade menningar som de hade om varann kunde de glömma. Nu skulle de arbeta med varann, bo med varann, studera med varann, till och med äta och laga mat med varann. De seglade tillsammans på livets resa. Några dagar innan julafton landade de på landvetterflygplats. Tårarna rann, nu var det jullov, de skulle inte ses på veckor.
Vid skolstarten fylldes rummet av glädje och kärlek. Småptatet och kramarna ingav känslan av lycka.
Dagarna gick, blev till vackor, blev till månader. Plötsligt var terminen slut. Det var dags för klassen att avsluta sitt första år på gymnasiet. De insåg att de inte vart borta från varann i mer än två och en halv vecka sedan de först träffats och nu var det tio veckor som gällde.
En flicka sitter på sitt rum och skriver denna text. Mindre än en vecka har gått sedan hon sist såg sina klasskamraters vackra ansikten. Hon saknar dem. Hon saknar dem enormt mycket! Denna flicka älskar 43 personer, hon skulle aldrig mer överleva om hon tappade tagget om dem, de är en del av henne nu
Kommentarer
Trackback
